Att arbeta och vara en del av internationella projekt har varit en stor del av vårt arbete. Den kunskap vi har tjänat av det arbetet har även utvecklat oss på lokal nivå och som individer.

Vi Raghad Marawi och William Lindberg har varit en del av ett projekt som heter Generation Europe av internationalassociation for education and exchange (IBB) som består av 42 ungdomsorganisationer och 14 länder. Generation Europe är ett projekt som syftar till att främja samarbeten och förståelse mellan unga människor i Europa och även mellan olika kulturer i Europa. De ger unga människor de verktygen de behöver för att aktivt delta i samhällslivet och demokratiska processer både på lokal och global nivå, som ökar medvetenheten om europeiska frågor och kulturer hos unga människor.

Generation Europe erbjuder icke formella utbildningar, evenemang, utbyten och nätverksmöjligheter för ungdomar. Vilket kan hjälpa dem med att engagera sig i lokala, europeiska och globala frågor som förbereder dem för att vara aktiva och ansvarstagande medborgare i ett gemensamt Europa. De olika frågorna kan vara till exempel mänskliga rättigheter, demokrati, heder och normer.

Ungdomar hade möjlighet att delta i projektet som volontärer, ambassadörer, praktikanter och även delta i andra program som gör det möjligt för ungdomar att bo, arbeta eller studera i andra europiska länder som utvecklar ungdomar som individer.

Vi var en del av en utbytesgrupp som bestod av Sverige, Spanien och Tyskland i fem år (2020–2025). Vi har fått lära känna otroliga människor runt Europa både ungdomar och vuxna. Vi har samarbetat med Spanien och Tyskland om olika ämnen inom demokrati såsom heder och mental hälsa. Vi har blivit inspirerade som ungdomar till att jobba för ungdomar och få deras röster hörda.

Vi har fått möjlighet att delta i tre utbyten och har även varit med på olika lokala och digitala aktiviteter samt konferenser i Tyskland. I oktober 2024 deltog vi i ett symposium i Tyskland, Dortmund med representanter från 14 andra europeiska länder, politiker och intressenter från de olika länderna. Under evenemanget hade vi möjlighet att presentera vårt femåriga arbete för politiker och intressenter, samt skapa värdefulla nätverk med olika deltagare från andra länder.

Vi har börjat med lokala aktiviteter som får ungdomar att våga dela sina åsikter och delta i ungdomsverksamheter både lokalt och internationellt. Under european action week och demokratidagarna har vi till exempel varit ute på gymnasieskolor och spridit ut information om olika möjligheter bland annat Erasmus+ och Eurodesk. Vi har även deltagit i Kampanjen ”Time to Move” som är en samling online och fysiska evenemang, som anordnas av Eurodesk-nätverket över hela Europa, varje år i oktober.

Vi har också haft flera informationstillfällen på Kungsbacka Live och deltagit på den fysiska Eurodeskträffen i Kungsbacka i november 2024 där vi visade upp de spelen vi gjort om mänskliga rättigheter under utbytet som vi har haft med Spanien i Sverige Kungsbacka sommar 2024.

Vi har även jobbat utifrån luppen (ungdomsenkät) resultaten som visar att många ungdomar i Sverige mår sämre än vanligt. För att ta itu med detta skapade vi en enkät som ungdomar i skolorna fick svara på. Baserat på deras svar har vi börjat förbättra de områden vi kan påverka för att stödja ungdomars välmående på lokal nivå.

Updated on Onsdag, 16/07/2025

Hej!

Mitt namn är Omaima, jag kommer ursprungligen från Irak och jag är svensk medborgare. Jag har haft en passion för att vara en aktiv medlem i samhället sedan ung ålder. Detta ledde mig till att börja volontärarbeta på gymnasiet. Jag volontärarbetade för organisationer som FN, Amnesty, den lokala volontärorganisationen i staden, senioruniversitetet och fler. Jag skaffade också arbetserfarenhet inom servicebranschen under gymnasietiden och mitt gap year. Jag hörde först talas om Europeiska solidaritetsprojekt från en vän som hade varit på ett tre månader långt projekt utomlands.

När jag fick reda på dessa möjligheter visste jag att jag ville ge det ett försök! Volontärarbete är något jag redan känner till, och detta gav mig chansen att uppleva det på nya platser, med nya människor, en möjlighet att få ett interkulturellt volontärarbete. Det spännande var att detta skulle bidra till personlig utveckling, vilket jag upplevt genom mina tidigare volontärserfarenheter. Jag ansökte till ett månadsprojekt i Krosno, Polen, på BWA, och allt jag kan säga är att det var fantastiskt. Projektet, som hette “Ekologi och Konst”, organiserades av vänliga och pålitliga människor. Jag och andra volontärer kände oss välkomna, bekväma och säkra. Vi fick alla chans att uttrycka vår kreativitet. Slutligen satte vi ihop en konstutställning med fokus på ekologi.

Detta kommer från någon som inte har ett passionerat intresse för ekologi eller små städer, jag önskar att projektet var ett år istället för en månad. Människorna, de lugnande och kreativa aktiviteterna, det avslappnande vädret i Krosno, den härliga känslan av att vara nära bergen, det rena och mysiga boendet de gav oss, samt stödet från våra koordinatorer som fick oss att känna att vi hade någon att luta oss mot i ett främmande land.

Det här projektet lärde mig så mycket om mig själv. Det hjälpte mig att växa både personligt och socialt. Det fick mig också att känna att hela mitt gap year var värt det, tack vare den här enskilda, produktiva månaden i Krosno. Jag förbättrade mina sociala och kommunikativa färdigheter och lärde mig nya saker, från konst och hantverk till ekologi och återvinning.

Nu blir jag medlem i EuroPeers för att jag vill fortsätta vara en del av en gemenskap av unga människor som vill uppleva något utanför det vanliga. Det är inspirerande att se unga människor som har viljan att volontärarbeta, ge tillbaka till samhället och växa personligt. Jag tror att det finns många andra fantastiska möjligheter där ute! Det kan verkligen ha en stor inverkan på unga människor. Personligen gjorde ESC-volontärprojektet att jag förbättrade flera färdigheter och stärkte mitt självförtroende. Projektet behöver inte vara i ett populärt land eller en stor stad. Det handlar om att vara en del av den rätta gemenskapen, från koordinatorerna till de andra volontärerna. Du kan vara en av de anledningarna att en gemenskap känns rätt. Jag uppmuntrar alla att prova!

Updated on Onsdag, 16/07/2025

Jag vill berätta om en kille, låt oss kalla honom Ali. Ali var en av de elever som lärarna brukade beskriva som 'lite för energisk' och ofta 'i sin egen värld'. Bland sina klasskamrater är han den som kastar sudd, pennor och alltid i bråk med andra. För skolgången innebär det att han låg efter i de flesta ämnena. Många skulle kanske ha gett upp en elev som Ali – men tack vare Läxhjälpen, fick Ali chansen att arbeta med en mentorer som förstod hans behov och potential. Idag har Ali kommit in på sin drömutbildning på gymnasiet, något som en gång bara kändes som en avlägsen dröm. Därmed är Ali ett levande bevis på att med rätt stöd kan alla elever nå sin fulla potential."

Inledningsvis heter jag Mohamed Kheir och är en av 7 projektledare i Solidaritetsprojektet Läxhjälpen, som hade i syfte att hjälpa ungdomar bort från kriminalitet och investera i utbildning. Jag kommer från Örnsköldsvik och projektet ägde rum där. Vi fick veta om projektet genom en elevassistent som jobbade med utsatta ungdomar i Örnsköldsvik kommun. Först var vi två och sedan frågade vi runt i kompiskretsen för att man behövde vara minst 5 personer. När alla var samlade satte vi oss och brainstormade om schema, vilka dagar, vilka belöningssystem, regler och att spendera pengarna på rätt sätt.

Därefter stötte vi på en massa problem som att eleverna inte tog det på allvar, glömde studiematerial, bråkade, störde varandra. Därmed införde vi regler med varningskort och avstängningskort för de som missköter sig.

Utöver det använde vi oss av belöningar som bowling, lasertag och priser för bästa eleven för att få igenom effektivitet. Därefter kom vi fram till att eleverna har språkbrist och att utbildning är den rätta vägen mot att uppnå detta mål. Utbildning är det fjärde målet i de hållbara målen, därför betonar UNESCO att om barn i de fattigaste länderna hade möjligheten att bara utveckla grundläggande läsförmåga skulle nästan 171 miljoner människor kunna fly från extrem fattigdom.

Avslutningsvis kom vi fram till att språk och utbildning är de viktigaste komponenterna för att uppfylla våra drömmar. Många gånger tenderar vi människor att försumma gåvan av utbildning och välståndet som den ger. Så jag vill lämna er med denna fråga: Har vi råd att förbise dess betydelse i en föränderlig värld där utbildning har löften om egenmakt, jämlikhet och upplysning?

Updated on Onsdag, 16/07/2025

Allt började i maj 2021, strax innan skolan slutade. En dag när jag gick in i skolan blev jag kontaktad av chefen för en organisation som var på besök. Hon frågade om jag var intresserad av att åka till Georgien för att delta i ett volontärprojekt med fokus på klimatförändringar.

Jag hade alltid varit passionerad i klimatfrågor, och som 19-åring som aldrig hade rest ensam ville jag utmana mig själv. Så jag tackade ja till erbjudandet!

Spola fram till juli 2021 och jag befann mig i Tbilisi, Georgien, tillsammans med fem andra från Sverige. De första dagarna var tuffa, eftersom jag aldrig hade gjort något liknande tidigare, men snart började jag verkligen njuta av att vara där.

Våra typiska arbetsdagar bestod av att planera workshops, tal, presentationer och andra aktiviteter på kontoret under några dagar, följt av att åka ut en eller två gånger i veckan för att faktiskt genomföra dessa evenemang. Några av mina favoritaktiviteter var bland annat Att vara värd för ett städningsevenemang där vi tillsammans med lokalbefolkningen samlade skräp i en skog; att besöka ungdomsgårdar för att utbilda ungdomar om fördelarna med återvinning; att marknadsföra en butik som specialiserade sig på biologiskt nedbrytbara och miljövänliga produkter; och att hålla ett tal för medlemmarna i Tbilisis stadshus om vårt projekt och varför vi var i Georgien.

Jag lärde mig mycket under projektet och fick värdefulla färdigheter, samtidigt som jag utvecklade både min sociala och professionella kompetens. Jag träffade också en annan volontär från Tyskland, och vi bestämde oss för att skriva ett Erasmus+-projekt om robotteknik och programmering tillsammans.

Nästa sommar hade vårt projekt godkänts, så i juli 2022 var jag tillbaka i Georgien och organiserade mitt eget Erasmus+-projekt! Vi anordnade workshops om hur man bygger robotar, grunderna i programmering, cybersäkerhet och spelutveckling. Vi planerade också ett evenemang med Tbilisi Technological University, där de höll en workshop för oss.

Ett år senare, i april 2023, blev jag kontaktad av samma chef för organisationen som startade min resa. Hon undrade om jag ville undervisa i programmering i Marocko. Jag tackade naturligtvis ja till erbjudandet och i juni 2023 befann jag mig i Larache, en liten stad i norra Marocko, där jag undervisade en grupp på cirka 20 studenter i webbutveckling och engelska. Under den tiden träffade jag många fantastiska människor och fick många vänner, som jag fortfarande håller kontakten med än idag.

Efter att ha återvänt från Marocko, i december 2023, blev jag inbjuden till ett årligt volontärmöte i Sverige, där jag fick möjlighet att bli Eurodesk- och EuroPeers-ambassadör.

Som ungdomsambassadör för Eurodesk hade jag den stora förmånen att få resa till Europaparlamentet under Europeiska ungdomsveckan och vara medvärd för en workshop där jag berättade om mina erfarenheter och möjligheter för ungdomar.

Efter att ha återvänt från Europaparlamentet blev jag inbjuden till Handelshögskolan i Göteborg, där jag deltog i en kort panel om mina erfarenheter och hur ungdomar kan delta i liknande projekt.

I augusti 2024 deltog jag i ett annat Erasmus+-projekt, den här gången om mediernas effekter på HBTQIA+-samhället. Det hölls i Sverige med deltagare från fem andra länder. Jag fick återigen utveckla mina färdigheter, skaffa mig mycket kunskap om ämnet och träffa många nya fantastiska människor.

I skrivande stund har jag ett nätverksmöte inplanerat i Tyskland, ett Erasmus+-projekt i Ungern och en workshop inplanerad på en vetenskapsmässa i Stockholm.

Så ja, det här är en riktigt cool hobby fylld med spännande resor, möjligheter att träffa underbara människor från hela Europa och oändliga möjligheter att lära sig nya saker. Jag rekommenderar det varmt till alla!
 

Updated on Tisdag, 03/12/2024

Jag satt i mitt vardagsrum på Färöarna och funderade över vad sjutton jag skulle göra när detta äventyr var slut. Jag hade sökt in till universitetet, var det kanske dags att “börja det riktiga livet?” Men man är faktiskt bara ung en gång! Jag visste dock att jag ville göra något långsiktigt samtidigt som jag också lärde mig saker jag skulle ha nytta av senare i livet och när en kompis berättade att hon höll på att söka volontärprojekt i Europa tvekade jag inte många sekunder. När jag sedan fick svar från ett projekt på ett ungdomscenter i en mindre stad i sydvästra Frankrike kändes det verkligen som det jag letade efter. Någon månad senare tågluffade jag till Frankrike för att hälsa på samma kompis i Belgien på vägen och Europa kändes helt plötsligt mindre. 

Därefter följde 8 av de mest lärorika månaderna i mitt liv, jag lärde mig konkreta saker som det franska språket och det politiska systemet i landet men även hur man är självständig och vad som är viktigast för mig i livet. Däremot kan jag inte säga att det bara var en dans på rosor, men det faktum att jag i slutet organiserade mina egna aktiviteter, på ett språk jag några månader tidigare knappt hade pratat, är något som jag tror att jag kommer att bära med mig resten av livet. Jag hade varit rädd att det skulle bli ensamt och att jag inte skulle hitta några bra kompisar, vilket även visade sig vara en utmaning i en ort med mycket få unga. Däremot gav detta mig istället tillfälle att se mig mycket om i landet, jag träffade så många andra volontärer i varje hörn av Frankrike och som alla kom från olika länder och bakrunder. Charmen hos min franska småstad växte även med tiden, framförallt när jag småpratade med ostförsäljaren på torget, gick till mitt lokala bageri eller faktiskt hittade franska vänner som jag kom riktigt nära.

Mitt projekt i Frankrike handlade om att informera unga om vilka möjligheter som existerar för att kunna resa utomlands och detta öppnade verkligen mina ögon för hur mycket otroliga möjligheter som finns men man bara missar då man inte vet om dem. Jag råkade även vara i Frankrike månaderna innan EU-valet och därmed blev det en stor del av mitt jobb att informera kring det samt verkligen försöka uppmana andra att faktiskt gå och rösta. En av anledningarna till att många inte gör det är att EU känns väldigt långt bort men då var bara min närvaro där ett starkt exempel på vad EU faktiskt gör och varför det är värt att vara lite insatt i dess frågor. 

Väl tillbaka i Sverige kan jag sakna Frankrike och att lära mig något nytt nästan varje dag men jag vet också att jag kommer bära med mig kunskaperna resten av livet.

Updated on Fredag, 25/10/2024

"Planet on a Plate? Reunion? Typ som en återträff från högstadiet?"

Det är frågor som ställts av oss medlemmar i International club, ända sedan starten av det här projektet. Så låt oss börja med att klargöra allting.

Planet on a Plate, eller PoP. Vad betyder det? Kort sagt är det en grupp unga sinnen från Finland, Reunion och Kroatien som träffas i varje partnerland, kring temat hållbar mat. Vårt första ungdomsutbyte för PoP-projektet ägde rum 27.11–5.12.2023 på Reunion. Den underliggande filosofin för ungdomsutbyten är förankrad i icke-formellt lärande, experimentell utbildning och praktiskt engagemang. Vår visit på Reunion inkluderade allt ovanstående.

Reunion Island

Beläget i den Indiska oceanen, står Reunion både som ett utomeuropeiskt departement och en region i Frankrike. Medan franska har officiell status är kreolska det vardagliga språket. Trots öns små dimensioner, cirka 60 km lång och 40 km bred, rymmer Reunion Island en befolkning på nästan 860 000 invånare.

Känt för sin aktiva vulkan, vackra berg och läcker vanilj, utmärker sig Reunion också för sitt marina liv, inklusive de mäktiga hajarna. Som en av de tio främsta biodiversitetplatserna globalt, främjar Reunion Island ett mångfasetterat akvatiskt ekosystem med över 150 olika korallarter.

Upplevelser, fakta, lärorika stunder och varför de alla passar så bra ihop

Efter 33 timmars resande bestående av dålig aptit och sömnbrist, hade vår sammanhållning i gruppen hamnat i en liten svacka. För att fokusera på annat, och få en positiv anda inom gruppen fördjupade vi oss omedelbart i workshops då vi fick chansen. Workshoparna hjälpte oss att förstå samspel mellan natur och mänsklig påverkan.

Som tidigare nämnts kännetecknas workshoparna av ett pragmatiskt tillvägagångssätt med fokus på praktiskt engagemang. Så det var precis vad vi gjorde.

Bild: International Club, namnet på vår finländska grupp.

Att utforska Reunion Islands ökenlandskap, berg, fantastiska stränder och livliga korallrev samtidigt som vi försöker förstå oss på effekterna av mänsklig påverkan på allt detta har varit en ögonöppnare. Att identifiera människan som det största hotet mot naturen har kommit till tal flera gånger under projektet. Vår utforskning tog oss från djungeln i bergen till det färgglada marina livet i korallreven. Exakt samma väg som skräpet från oss människor tar. Det skräp som slängs ut genom bilfönstret för att vi är för lata för att hitta en soptunna. Skräpet som hamnar överallt mellan himmel och jord.

Upp i bergen besökte vi Les Jardins de Fond Imar, en ekologisk gård där lokalbefolkningen arbetade i harmoni med naturen. Vi lärde oss om skogsbruks principer och om experimenterande med biodynamiskt jordbruk. Eftersom det var en praktisk fördjupning på arbetsplatsen workshop, deltog vi aktivt i att plantera olika saker, bland annat ett bananträd. Tyvärr bevittnade vi också de skadliga effekterna av mänsklig aktivitet i miljön, och hur avfall osynligt kan gömma sig bland vegetationen.

Under vår resa fick vi möjlighet att paddla i ett naturreservat där naturen kan växa fritt och leva i fred, skyddad från människan. Reservatet var ett stort område mellan havet och bergen. Vi paddlade i sötvatten, som inte är lika salt som den Indiska oceanen. Detta gör naturreservatet till en plats där ovanliga, sällsynta djur- och växtarter trivs. Naturreservatet var fyllt med fantastisk vegetation och fåglar, men tyvärr också skräp. Skräp från människan, i form av plast, som guppade runt i vattnet. Skräp som sköljts ner från bergen.

I slutet av vår resa fick vi simma och snorkla bland otroligt många olika arter av vackra och färgglada fiskar och korallrev. Medan vi promenerade längs stranden diskuterade vi marint liv och letade efter vad vi kunde hitta i sanden. Små krabbor, kapsyler och snäckor. Vågorna sköljde upp döda koraller på stranden. Där såg vi också en enorm död krabba, tillsammans med allt plastskräp. Massor av plastskräp. Kvällen fortsatte, och vi bläddrade igenom böcker om korallrev för att se vad vi hade hittat. De har över 150 olika arter av koraller i Reunions vatten, här hemma i Norden har vi noll. Men påverkar mänsklig aktivitet verkligen naturen? Är plast verkligen en så stor bov? Är det vi människor som orsakar korallrevens och marint livs död? I grunden är svaret ja, det är vi människor som utgör det största hotet.

Att sortera sopor, använda biologiska material och tänka på hållbarhet nu som då är viktigt för att minska vår känsla av skuld. Hemma kom vi överens att vi alla sorterar relativt bra, men är det tillräckligt hållbart?

Vi i finländska teamet köper och slänger mycket, så vi hade mycket att lära från de deltagande länderna om att göra det mesta av det vi redan har. Bananskal kan användas för att gödsla dina växter och din trädgård. Använda glasburkar borde återanvändas för att förvara mat innan de slängs vidare till återvinningen. På andra sidan har Kroatien också ett slags avfallssorteringssystem. De försöker sortera så bra de kan, men de har inte ett separat system för plast. Det innebär att de hamnar att gissa varje gång vart de ska slänga plasten, och ungdomarna kan inte bekräfta vad som kommer att hända med soporna efteråt. Är det tillräckligt hållbart?

Reunion måste köpa tjänster från grannländer för att hantera sitt avfall. De betalar Madagaskar för att hämta avfallet med fartyg, inklusive glasflaskor för återvinning. Samarbete är för det mesta bra, men är det alltid? Är detta verkligen hållbart för vårt samhälle?

För nuvarande återstår det betydande arbete för oss alla att utföra. Från individer till nationer måste vi kontinuerligt överväga påverkan av våra vardagliga val för att uppnå ett mer hållbart samhälle. Livsmedelsresurser och avfallshantering förtjänar noggrant övervägande. Under detta utbyte har vi delat information om varandras kulturer och nationer. Vi har provat olika nya upplevelser, från vandring i bergen och paddling i ett naturreservat till möten med marint djurliv. Det centrala ämnet genom hela projektet var Planet on a plate, och vi strävar efter att detta ämne ska få ökad uppmärksamhet.

"Ta vad du äter, ät vad du tar. Skräpa inte ner."

Updated on Fredag, 25/10/2024

Det var inte förrän jag satt på tåget, ensam och på väg mot en främmande stad i ett främmande land som det verkligen sjönk in. Jag hade planerat inför denna tågluffen i över ett halvår, men det var inte förrän just i den stunden då tåget rullade ut från stationen som jag förstod att detta faktiskt skulle hända på riktigt.

När jag fick besked att jag hade vunnit en DiscoverEU interrail-biljett blev jag överlycklig och började planera omgående. Ju mer tid jag spenderade med att leta fram resmål och sevärdheter insåg jag hur många spännande platser som finns i Europa och blev allt mer nyfiken inför min resa. Slutligen bestämde jag mig för att besöka följande länder: Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Frankrike, Italien och Kroatien.

Min tid på resande fot i Europa var ett enda stort äventyr. Jag njöt av att kunna bestämma fritt vad jag vill göra eller äta varje dag men upprymdes samtidigt av utmaningar som jag stötte på. Jag fick bland annat ofrivilligt ta reda på vad man gör om man missar sitt tåg i ett främmande land eller ta reda på hur man kommunicerar med andra som inte talar samma språk. Jag fick även prova på en hel del spännande maträtter, se berömda byggnader och muséer och samtala med personer från världen över.

Under loppet av min resa fick jag lära mig en mängd saker om mig själv och såklart om olika kulturer i europeiska länder. Det är imponerande att så många länder arbetar ihop i den Europeiska Unionen och jag förstod helheten av det först när jag fick se det med egna ögon.

Att tillbringa en hel månad på resande fot och upptäcka nya platser dagligen var något helt nytt för mig. Genom min tågluff har jag lärt känna nya sidor av mig själv, fått träffa en mängd trevliga och godhjärtade människor, lärt mig mycket om individuella EU-länder och Europa som helhet. Jag är mycket tacksam för att jag fick uppleva och se allt detta. Mina minnen och erfarenheter från denna tid är något jag kommer ha med mig för resten av livet.

Updated on Måndag, 21/10/2024